36 Sammislag blev 12, 46 Stockholmslag skulle bli 1, oddsen var inte på vår sida när vi entrade det mäktiga KTH-huset i Kista. Men vi hade en idé, en idé som skulle ta oss längre än vi någonsin kunnat drömma om, till Legots hemland, pölsernas Mekka, till Danmark. Vad var det då som hade så pass stor potential att den kunde ta oss de 91,482 milen? Var det en revolutionerande uppfinning eller helt enkelt bara ett SAS-plan? Självklart skulle planet ta oss till Danmark, men för att komma till flygplatsen behövde vi något alldeles extra, vilket vi på en grå torsdagsmorgon fann när vi gnuggade geniknölarna. Vad kan vara större och mäktigare än Lenas Crew, Lenas Crew som får Einsteins E=mc2 att blekna och Zlatans klacksparkar att verka oklackade. Det var inte bara ett lagnamn utan så mycket mer, med ord obeskrivligt och fast vi redan avgjorde tävlingen den torsdagsmorgonen kan jag ändå berätta lite kort om tävlingen: 
 

Presentationen var först ut, och man kan inte säga att vi började på halvfart. Fem minuters lärorik underhållning från vår sida resulterade i kraftigt haglande av komplimanger, Väder-Tone skulle fått fnatt. Nu var robotkörningen nästa uppdrag, en uppvärmningsomgång där vi kände lite på grejerna. En omgång och 280 poäng senare var kvartsfinalplatsen säkrad. Innan den var det dags för showen, det blev en liten försening då några grabbar visade sin uppskattning för Bongo trummor genom ett flitigt trummande. De blev utslängda då sambatakterna innehöll tonartshöjningar och taktfel, och vår show blev betydligt mer uppskattad.
 
Strålkastarljuset bränner i ögonen, svetten pärlar i pannan, adrenalinet pumpar, kan det bli bättre? Det är kvartsfinal och på andra sidan väntar nästa lag att få sina drömmar krossade , MJAO, det blir inga problem. 150 sekunder senare står vi där chockade, och det tar ytterligare 150 sekunder innan chocken har lagt sig, vad hände? De guldkantade biljetterna hade gått upp i rök iallafall för oss nu var Lego äventyret slut. Vi gick ändå inte från Kista finallösa för komplimangerna från presentationen var inte bara tomt prat. Väl i finalen kunde inget stoppa oss, och en vana trogen vill aldrig domarna sluta med beröm, men beröm kan man aldrig få nog av eller det var iallafall vad jag trodde, jag har fått nog. Teknikdomarna var inte heller besvikna på oss, en till final väntade. Väl där gick det väl okej inte bättre inte sämre.
 
Besvikelsen från robotkörningen var så stor att vi tänkte åka hem redan innan prisutdelningen, tur var det att vi stannade för det som komma skulle. Huvuddomaren började prata, frågan var om han någonsin skulle sluta, det gjorde han och som en blixt från klar himmel ropades Lenas Crew ut, och våra nedåtpekande mungipor blev till raka streck. Bästa Presentationen var titeln. Något som däremot fick mungiporna att peka uppåt var när högtalarna hade repat sig och än en gång ropade ut namnet Lenas Crew, den här gången som vinnare av Champion-priset. Arrangörerna kunde inte annat än spela med och det var så det gick till när 45 lags drömmar krossades och vår resa till USA kom ett steg närmare.

Så var det dags, efter åtta veckors hårt slit med allt från programmering till energibesiktning var det nu upp till bevis. Efter en skön sovmorgon kom vi till skolan klockan 14.00 utvilade och laddade. Själv tog jag en stadig frukost som bestod ”Kökets” ljuvliga morotskaka innan det var dags för de sista finslipningarna. Showen som vi nu hade gjort ”coolare” än någonsin gjorde så att självförtroendet steg till skyarna, kanske lite för högt upp. Då var det bara bege sig till NO-korridoren där vår första utmaning väntade, robotprogrammeringen. Vi kom dit 10 minuter tidigare och fick då se en ganska tråkig syn när våra kompisar knäcktes av nervositeten. En faktor som även knäckte oss, 10 minuter senare gick vi med hängande huvuden och 195 poäng från andra försöket i bagaget. Dagen innan hade vi nämligen fått 280 poäng men nerverna ville inte släppa. Jag har nu även fått reda på att de som vann fick 240 poäng, 40 poäng mindre än vi hade fått. Efter att besvikelsen hade lagt sig kom revanschlusten fram, och av bara farten gick det ”lysande” som Sickan brukar säga på både ”Showen” och presentationen. Och inte nog med det alla hade ”matchande” skjortor på sig, som vi hoppas gav pluspoäng.

Det var troligen det sista inlägget för mig, men för oss har bara resan mot USA börjat.

Det var den här veckan det avgjordes, vilka som skulle gå vidare och vilka vars programmerande var över. Jag kände till min inte allt så stora förvåning spänning i klassen, tävlings anda. Alla blev egoistiska, alla ville att deras grupp skulle gå vidare. Vår grupp hade finslipat allt, inget kunde gå fel… det var onsdag och nu skulle det avgöras. Man kände nervositeten i luften. Det fanns tre steg i tävlingen, även då alla inte var lika viktiga behövde vi koncentrera oss till det yttersta. Det fanns robot uppvisning där man skulle visa vilka uppdrag man klarade av, det fanns showen som var som en liten sinnes upphöjare och så fanns det presentationen. I presentationen beskriv vi lite kort vad som håller på att hända med miljön och hur man kan få ut budskapet om att vi faktiskt måste göra någonting åt det.  Robot uppvisningen och presentationen var viktigast. Det steg vi började med var robot uppvisningen. Jag hade stora förväntningar och det var ett riktigt bakslag när några av våra program inte fungera. Jag kände först hur mina förhoppningar hoppade iväg men sen tog jag mig samman och tänkte att det säkert skulle gå bra. Mycket riktigt gick det som jag tänkte. Showen och redovisning gick galant och jag tror att våra chanser är väldigt stora. I mig finns det nu glada och även sorgsna reaktioner relaterade till att programmeringen kanske nu är slut. Jag känner mig glad då jag känner att vårt hårda arbete nu gav oss tillbaka, då det gav oss fina prestationer. Jag är också lite ledsen då allt nu kanske är slut. Det är tolv lag som går vidare och jag hoppas innerligen på att vårt lag ska bli ett av dem.    

Onsdag… den stora dagen,

dagen då vi skulle visa vad vi går för. Vår grupp samlades i skolan kring tvåtiden, vi började med att hämta våra tittskåp.

Redan då var vi en timme för tidiga, vilket gav oss möjligheten att kunna öva på vår presentation och show. Vi bad om att få ett grupprum där vi kunde få öva på just presentationen och showen (först fick vi ett grupprum, sedan blev vi flyttade till ett eget klassrum). Vi började med att putsa lite på vår show så att den blev perfekt, sedan fortsatte vi med att öva på vår presentation. Sedan blev det dags för oss att visa våra programmeringar på vår robot. Vi gjorde i ordning vår robot medans ett annat lag visade sina programmeringar. Vår ”uppvisning” började bra, det första vi gjorde var att ta ut alla träd, ett vindkraftverk och på samma gång trycka på satelliten. Men sedan hände något mycket irriterande… vi hade inte vårt vågkraftverk på samma bord, så vi förlorade en av de två omgångarna bara sådär. Den andra omgången gick ganska bra, vissa saker lyckades vi bra med och andra inte. Men vi tror att det gick bra för oss i förhållande till andra grupper. Men det som stör oss är att vi skulle kunnat gör bättre ifrån oss. Efter det var det dags för showen (jag tror att alla i vår grupp var ganska nervösa). Vi fick också mer åskådare än gruppen innan oss. Men det gick superbra, Max ägde runt. Ingen klantade sig eller något i den stilen. Det var faktiskt riktigt roligt. Efter det hade vi en ganska lång rast så vi bestämde oss för att gå ner till torget och köpa lite godis, jag hade inga pengar så jag fick snylta på Matte. När vi kom tillbaks från torget gick vi och hämtade våra tittskåp som vi hade satt i ett klassrum. Sedan var det dags för redovisningen, jag var ganska nervös fast jag kunde mitt manus utantill. Sedan var det bara att börja prata, det gick superbra.

Alla i gruppen kom ihåg vad de skulle säga och PowerPoint presentationen var perfekt. Jag var jättenöjd med min insats, med allas insats. Redovisningen blev avslappnad och grym, alla i vår grupp blev nöjda.

Vi är alla rätt så nöjda med dagens resultat, men vi skulle kunna gjort robotuppvisning bättre än vad den blev, men annars är vi nöjda med dagen.

Idag har vi arbetat på vår show som vi kommer att änvända oss av i tävlingen, det tog ett tag att få in den men sedan gick det bra. Vi har också övat på vårt manus inför alla i klassen och det förvånansvärt bra. Jag tror vi har ganska stora chanser nu att komma vidare och dag för dag höjs den chansen. Jag är lite närvös inför morgondagen men det kommer nog att lätta medans man står där och pratar. Det jag är mest närvös för är showen samtidigt som det är kul är det även lite pirrigt så jag hoppas att vi har tur och skicklighet imorrn.

 

Så var det sista inlämningsdag för tittskåpet, och det skulle visa sig bli ganska stressigt då mycket skulle göras på kort tid. Solcellerna på taket var första uppdraget, vi testade mosaikbitar, plexiglas, m.m men allt slit var i onödan. Så kom vår slöjdlärare Maria som en ”Räddare i nöden” med sin ganska enkla men också väldigt smarta idé om att bara sätta ett blått papper under en plastlins, och jag måste säga att resultatet blev imponerande. Insidan räknas också så nu var det dags att fixa inredningen, det kanske roligaste uppdraget då vi bland annat gjorde några fina tavlor för att vårt miljövänliga hus även skulle bli hemtrevligt. Vi kunde nu stolta och utmattade sätta oss ner och titta på vårt verk. Då slog det mig, ett trevåningshus med bara en trappa och ingen väg upp till högsta våningen. Nu började paniken lite smått komma då vi bara hade 10 minuter kvar att göra en trappa på. Vi tänkte därför göra en hiss men eftersom hissar drar väldigt mycket energi så bytte vi strategi. Det fick istället bli en stege med tanke på lite plats och miljön. Så tre minuter innan vi slutade var stegen klar. Nu kunde vi på riktigt skåda vårt färdiga verk, men bara i en minut för sen var det dags att städa.

Det börjar nu närma sig upplösningen då vi snart ska ha robottävling i skolan, men vi hoppas att det inte är slutet utan början på vår resa till USA.

I dag har vi jobbat för fullt med vår redovisning. Vi har skrivit färdigt vårt manus och jobbat med vår presentation. Vi jobbade med vår presentation på PowerPoint och vi försöker göra den lite skrämmande så vi får människor att faktiskt inse vad som väntar oss om vi inte handlar snabbt. I dag gick allt bra och vi jobbade i hög fart. Vi blev färdiga med det vi hade bestämt oss för att jobba med och jag kände att vi snart var färdiga med allt. När man jobbar med gruppen känner man att det är nära, nära till vinsten. Vi är nästan färdiga och jag har höga förväntningar på gruppen. Efter skolan gick vi hem till axel där vi skulle filma vår show. Det var kul och det gick bra ända tills... batteriet dog! Det var verkligen sorligt då vi hade ansträngt oss så mycket, men vi hade ändå en rolig dag.

Hej!Idag har det gått bra och vi har arbetat med manuset som vi ska använda oss av under redovisningen. Som det ser ut nu kommer vår redovisning vara bra och den tar precis så mycket tid vi har på oss framför domarna, vilket är väldigt bra.Igår var det vår sista programmeringsdag så idag har vi inte gjort något annat än skrivit på vårt manus och vi har dessutom startat en ny powerpoint presentation som vi ska använda oss av medans vi pratar under presentationen. På svenska lektionen var det likadant, vi fick tid att arbeta med manuset och sen pratade vi lite om vår klassresa, men det viktigaste var att vi nästan han färdigt med vårt manus som är en av det viktigaste delarna i vårt arbete. Max har övat flitigt med dansen och den sitter väldigt bra.Jag tror att vi har ganska stora chanser att vinna i vår skola och gå vidare, vi får hoppas att turen räcker till Danmark också.