Nu är det bara några dagar kvar till avresan. Vi har arbetat väldigt hårt med både programmeringen och de andra momenten. Programmeringen går mycket bra för närvarande, och vi hoppas kunna programmera mer under den kommande veckan. Arbetet flyter på bra men vi har haft lite problem med att bestämma oss för vilka nya program som ska göras etc. Vi har ju inte vetat om vi skulle ha chans att tävla förrän i fredags så nyheten om att vi faktiskt ska tävla kom som en glad överraskning. Vi ser alla fram emot resan, inte bara på grund av själva tävlingen utan även för allt vi kommer få vara med om, det blir jätteroligt att få träffa lag från andra länder. Det ända som vi är lite skeptiska till är boendet, men det skall vi nog klara av vi är ju trots allt POWER FLOWERS!!!

Hej!

Det gick jättebra på tävlingen i skolan och vi gick vidare till region final i Kista. Vi kom till KTH i Kista tidigt på morgonen den 10 november. Vi var spända och nervösa och tyckte att det skulle bli en rolig dag. Det var många lag där, 12 stycken från våran skola. Vi hade övat mycket på robot körningen, vilket visade sig ge bra resultat.

Vi hade först en teknisk presentation då vi presenterade vår robot, sedan showen då vi sjöng våran egen text till ”Oboy” av Peps, tre robot körningar och ett föredrag då vi presenterade vår energibesiktning av Djursholms tennishall. Allt gick bra, speciellt robot körningen. Efter första rundan låg vi på fjärde plats och efter andra rundan på andra plats med 275p.

Vi hade aldrig kunnat tro att vi skulle gå till final i robot körningen, men det gjorde vi. Vi var supernervösa och en massa folk stod och tittade. Men jag och Astrid lyckades hålla nerverna i styr och Andrea och Carin var ett starkt stöd och helt plötsligt hade vi vunnit första pris i robot körning. Vi var helt galna, hoppade runt och vi trodde att vi hade vunnit allt, och skulle få åka till Danmark. Men det visade sig att det inte var så lätt, utan domarna skulle prata ihop sig innan de bestämde en champion. Det blev en nervös väntan. Vid prisutdelningen fick vi ta emot en lego- pokal för första pris i robot körningen, men det blev inte vi som fick åka till Danmark. Vi blev lite besvikna, eftersom vi innan hade trott att vi hade vunnit allting, men vi var förstås glada för den andra vinsten.

Tävlingen pågick hela lördagen och på söndag kväll ringde de från Nordväxt och sa att de vill skicka oss också till Danmark. Vi fattade inte att det var sant. Vi tackade såklart ja, men det var ett litet problem. Vi var inte säkra på att få en plats i tävlingen men oftast brukar det vara något eller några lag som inte kan komma.

Vi har kommit på nya smarta idéer till programmeringen som vi håller på att jobba för fullt med just nu. Vi skjuter till exempel ut våran vågturbin och en oljetunna med en sorts pistol, och vi har använt oss av en touchsensor. Vi har lyckats få roboten att köra ut den gula bilen och ta med sig den röda bilen tillbaka på ett smidigt sätt och vi försöker att spara tid på alla programmen så att vi får så mycket poäng som möjligt, eftersom det nog blir hård konkurrens i den skandinaviska finalen. Vi ska även försöka oss på oljeplattformen. Vi får mycket tid av skolan att programmera på, men vi får ingen hjälp med programmeringen, vilket på ett sätt är bra. Man lär sig av sina motgångar.  

Nu har vi bara en vecka kvar tills vi, och Lenas Crew, killaget från våran skola (VRS) som blev champions i Kista, åker till Danmark för att tävla i FLL Scandinavia. För en dag sedan fick vi reda på att vi hade fått en säker plats i tävlingen och vi satsar mycket på att göra så bra ifrån oss som möjligt. Vårt mål är förstås at komma ända till USA eller om det blir Japan.

Hoppas att det går bra!!!

36 Sammislag blev 12, 46 Stockholmslag skulle bli 1, oddsen var inte på vår sida när vi entrade det mäktiga KTH-huset i Kista. Men vi hade en idé, en idé som skulle ta oss längre än vi någonsin kunnat drömma om, till Legots hemland, pölsernas Mekka, till Danmark. Vad var det då som hade så pass stor potential att den kunde ta oss de 91,482 milen? Var det en revolutionerande uppfinning eller helt enkelt bara ett SAS-plan? Självklart skulle planet ta oss till Danmark, men för att komma till flygplatsen behövde vi något alldeles extra, vilket vi på en grå torsdagsmorgon fann när vi gnuggade geniknölarna. Vad kan vara större och mäktigare än Lenas Crew, Lenas Crew som får Einsteins E=mc2 att blekna och Zlatans klacksparkar att verka oklackade. Det var inte bara ett lagnamn utan så mycket mer, med ord obeskrivligt och fast vi redan avgjorde tävlingen den torsdagsmorgonen kan jag ändå berätta lite kort om tävlingen: 
 

Presentationen var först ut, och man kan inte säga att vi började på halvfart. Fem minuters lärorik underhållning från vår sida resulterade i kraftigt haglande av komplimanger, Väder-Tone skulle fått fnatt. Nu var robotkörningen nästa uppdrag, en uppvärmningsomgång där vi kände lite på grejerna. En omgång och 280 poäng senare var kvartsfinalplatsen säkrad. Innan den var det dags för showen, det blev en liten försening då några grabbar visade sin uppskattning för Bongo trummor genom ett flitigt trummande. De blev utslängda då sambatakterna innehöll tonartshöjningar och taktfel, och vår show blev betydligt mer uppskattad.
 
Strålkastarljuset bränner i ögonen, svetten pärlar i pannan, adrenalinet pumpar, kan det bli bättre? Det är kvartsfinal och på andra sidan väntar nästa lag att få sina drömmar krossade , MJAO, det blir inga problem. 150 sekunder senare står vi där chockade, och det tar ytterligare 150 sekunder innan chocken har lagt sig, vad hände? De guldkantade biljetterna hade gått upp i rök iallafall för oss nu var Lego äventyret slut. Vi gick ändå inte från Kista finallösa för komplimangerna från presentationen var inte bara tomt prat. Väl i finalen kunde inget stoppa oss, och en vana trogen vill aldrig domarna sluta med beröm, men beröm kan man aldrig få nog av eller det var iallafall vad jag trodde, jag har fått nog. Teknikdomarna var inte heller besvikna på oss, en till final väntade. Väl där gick det väl okej inte bättre inte sämre.
 
Besvikelsen från robotkörningen var så stor att vi tänkte åka hem redan innan prisutdelningen, tur var det att vi stannade för det som komma skulle. Huvuddomaren började prata, frågan var om han någonsin skulle sluta, det gjorde han och som en blixt från klar himmel ropades Lenas Crew ut, och våra nedåtpekande mungipor blev till raka streck. Bästa Presentationen var titeln. Något som däremot fick mungiporna att peka uppåt var när högtalarna hade repat sig och än en gång ropade ut namnet Lenas Crew, den här gången som vinnare av Champion-priset. Arrangörerna kunde inte annat än spela med och det var så det gick till när 45 lags drömmar krossades och vår resa till USA kom ett steg närmare.

Viktor Rydbergs Samskolan i Djursholm vann i lördags, den 10 november, den regionala deltävlingen i FIRST LEGO LEAGUE. Nu väntar Skandinaviskt Mästerskap på Jylland, i Danmark den 1 december.

Två lag från VRS åker till  Danmark för att tävla!

De båda lagen är Power Flower (Anna, Astrid, Andrea och Carin i 8b)samt Lenas CREW (Vincent, Mattias, Axel, Gustav och Max i 8d)

- I tävlingen kunde man vinna 8 kategorier. Våra elever på Viktor Rydbergs Samskola vann den totala tävlingen (Champions) och vi fick dessutom första pris i ”Projektarbete om Förnybar energi ”och ”Bästa Show”, ”Bästa Robotprogrammering” samt första och andra pris i ”Robotkörning”, säger rektor Kerstin Hallén stolt.

Vilken utdelning det blev!

Champions: Lena Crew

1:a pris robotkörning Power Flower

2:a pris robotkörning MJAO

1:a pris i show: F3

1:a pris i Programmering:ROME

1:a pris i Redovisning: Lenas Crew  

TACK ALLA FANTASTISKA ELEVER PÅ VRS! / Legolärarna